Jag har tränat det mesta.
Jag har tränat det mesta.
Jag har en Atopisk Polyvalent Allergi samt överkänslighet som jag är född med.
När det gäller inomhusträning så har det oftast varit lika med att vara som en dammsugare vilket inte är särskilt lyckat för en allergisk/överkänslig person som mig.
Nåväl!
För att börja från början så var jag aktiv o rörlig redan från början. Mjuk utan att vara överrörlig i kroppen.
Stark o smidig!
Mina föräldrar var mkt vältränade o motionerade mkt på olika sätt o jag ärvde detta.
Jag var aktiv iom mkt anpassning o kontroll från mina föräldrar. Utan mediciner till att börja med. Jag klarade inte av att vara på Lekis.
Sedan kom i tur o ordning medicinerna Lergigan Histason o Disorfol. O i 7:e klass ca kom så den stora omvälvande medicineringen Depo Medrol (4ggr/år) som gjorde att jag hamnade på en helt ny planet.
Jag hade varit elitidrottare i simning gymnastik storslalom störtlopp el skridsko om jag inte varit så allergisk/överkänslig. El om jag fått den respekt o det stöd som krävts från omgivningen......o mina föräldrar....
Jag hade också kunnat vara cirkusartist i gymnastik romerska ringar el trapets.
Jag hade också kunnat vara professionell dansare, ballroom, jazz, balett mm.......
Jag var topptränad o arbetade heltid innan den förödande infektionen med komplikationer 1995. Här satte ngn ..... till läkare ut en av dom så väl fungerande medicinerna, Depo Medrol, med katastrof som följd.
Efter det var jag tvungen att börja om från början med att bygga upp mig o min kondition.... Jag kom upp i heltids arbete igen men det var kämpigt pga för sent diagnosticerade o därmed även för sent behandlade komplikationer.
Därefter har jag bränt ut mig o hamnat i utmattningstillstånd (= hårddiskkrasch) pga min kamp för allergianpassad arbets- o boendemiljö o arbete som Leg.SSK inom Umeå kommun (o VLL). Jag har varken fått den respekt el det bemötande el anpassning som min omfattande allergi/överkänslighet kräver för att jag ska ha generell symtomkontroll över tid i en arbetssituation som dessutom är en potentiell framtida boendemiljö för mig el nära anhörig som jag har besöksrätt till. Jag blev rädd......att hamna i den beroendeställningen...
Det jag vill komma fram till är att all utomhus- o inomhusträning, allt arbete o allt boende är underkastat samma krav för att fungera. Djur- rök-/damm- parfym-/irriterande doftfritt.
Mao simmar jag när det är bäst förutsättningar i förhållande till tillståndet. Minst parfym.
Som ex så fungerar inte IKSU SPA. Det är alldeles för mkt parfym i lokalerna. Vissa vuxna kan dessutom inte heller läsa anslaget på dörren till det lilla oparfymerade damomklädningsrummet..... Hur nu det kommer sig.
IKSU Sport fungerar väl egentligen inte iom att transportsträckorna o gruppträningarna som inte är anpassade.
Utomhusträning kräver valda naturmiljöer för att fungera optimalt. O vissa perioder kräver det andningsskydd......
Här är det viktigt att veta att träning o god kondition höjer tröskeln för hur mkt man tål.
Trädgårdsarbete (arbetsterapi/sjukgymnastik) kräver andningsskydd för att kunna genomföras. Att se trädgården genom fönstret är upplyftande när jag är tvingad att hålla mig inne pga reaktioner el förkylningar med efterföljande extra känslighet.
Jag håller hela tiden på med att optimera trädgården. Som ex ska häcken ersättas med en granhäck som jag tål riktigt bra. el en tujahäck som jag tål ännu bättre. Ett staket är ett ännu bättre alternativ.... Vi får se vad det blir....
All träning är = sjukgymnastik o jag har alltid med mig VB-medicinerna Bricanyl Atrovent Oxis o Nitromex.
O jag väger ALLTID risken med tillståndet. Ger sjukgymnastikbelastningen (miljö+träningen) önskad effekt= bättre status? El sänker belastningen statusen?
All aktivitet i övrigt är = arbetsterapi.
Ibland är det både och. Både arbetsterapi o sjukgymnastik.
O jag väger ALLTID risken med tillståndet. Ger arbetsterapibelastningen (milj+aktivitet) önskad effekt= bättre status? El sänker belastningen statusen?
Sedan finns det ngt som jag kallar för -en kalkylerad risk-.
Detta är en aktivitet som jag gör för att tex överleva psykiskt. Som tex jazzfestvalen en gång per år. Då krävs det att jag utöver god sumtomkontroll o kvällsmedicinerna även har med mig mina VB-mediciner. O det krävs att jag tar dom också. I annat fall måste jag fara hem i förtid...... Vilket jag kan tvingas göra ändå om jag har otur....
Att gå på fest är en kalkylerad risk som jag tar för att överleva psykiskt.
Alla resor är kalkylerade risker som ofta innebär kortare el längre bakslag efteråt trotts att alla mediciner är med. Allergisk Baksmälla som jag kallar det. Ibland har jag under resans gång varit tvungen ett uppsöka läkare AKUT.
Men det var träning vi höll på med.
Jag tar dagligen PEF i samband med morgon- o kvällsmedicineringen. O skriver ofta upp hur natten varit. O jag skriver alltid upp vad jag gjort under dagens lopp. När jag är förkyld o under den extra känsliga tiden efteråt tar jag PEF-värden oftare. O jag skriver upp alla VB-medicineringar. O beskriver lungornas reaktion på inandningen o det ansträngande utblåstet samt tillståndet i övrigt.
Jag för ofta upp PEF-värdet i mina träningsanteckningar.
Jag anser att alla med allergi/överkänslighet ska ha rätt att träna regelbundet o framgångsrikt för hälsans skull o för talangens skull o för arbetsförmågans skull. O jag anser att alla med allergi/överkänslighet har rätt att bli professionella on talangen finns. Detta kräver att omgivningen är med på noterna när det gäller anpassning av sig själva o miljön. Det är diskriminering om omgivningen inte är med på noterna.
O att ständigt tvinga mig att gå in i en icke anpassad miljö/grupp är att frivilligt utsätts sig för misshandel.
Det är också ett mer el mindre långsamt självmord att tvinga sig att gå till ett icke anpassat arbete med oförstående ointresserade o i vissa fall direkt motarbetande arbetskamrater o chefer.
Det är lika förödande nedbrytande att gå på körövning varje vecka o tvingas ducka o gå omvägar runt parfymerade doftrankor av båda könen.... Trotts att jag sagt till så oändligt många gånger. Än värre är det att FÖRSÖKA vara med på konserter o gudstjänster där läget är ännu värre trots ideliga påminnelser till körledaren att ta upp kraven i tid.... O jag är inte ensam om dessa krav/behov.
Likadant är det när jag kommer igen efter förkylningar o fortfarande är extra känslig.....o tvingas sluta sjunga el fara hem. Jag har tom blivit utsparkad. Tvingats sluta helt att sjunga i kör. Trots att så väldigt många körmedlemmar måste vara parfymfria mm för att klara jobbet inom hälso- sjukvård- o omsorg. Nedbrytande är ordet.
Jag kommer att ta upp flera olika idrotter o träningsformer o sätt att lägga upp träningens anpassning allt eftersom framöver.
Upp till kamp för anpassad träning o anpassat arbete.
