Gerd Elise Lundsten

När jag gick guldsmedsutbildningen så bodde jag på internat. I den del som hade rummen o dagrummet ovanför elevhemmet o skolan för personer med varierande grad av begåvningshandikapp. Vi som bodde ovanför dessa lokaler hade kravet på oss om att inte föra oväsen på nätterna eftersom detta kunde väcka dessa personer vilket orakade problem för dessa personer.

Jag o flera med mig hade inte några problem med dessa krav. Vi ville själva sova på nätterna.

Jag skäms när jag tänker på hur en person jag känner fick ett vredesutbrott i den gemensamma matsalen över att dessa fridsamma människor existerade..... Jag kommer inte ihåg VAD jag gjorde el sade mot detta. DÅ var jag inte lika framåt när det gäller att protestera som jag är nu.

Hur som helst:

Jag anser att människor med begåvningshandikapp har samma rättigheter att finnas till som vi andra.

Vilket otrevligt samhälle vi får om vi sorterar bort människor med funktionshinder sjukdommar o skador.

En stor forskare som Stephen Hawking hade inte fått existera med sin progressiva sjukdom om han fosterdiagnostiserats bort.

O fridsamma glada människor med Downs syndrom hade inte heller existerat. Det är INTE dessa människor som orsakar krig o elände. Det är sk intelligenta starka o sk duktiga människor som orsakat krig.

Frågan är HUR MÅNGA genier, härliga människor osv som sorteras bort iom fosterdiagnostik?
O HUR mkt förlorar vi i alla i människovärde????

Jag har en Atopisk Polyvalent Allergi o överkänslighet.
Och:
Jag har rätt att leva utvecklas o arbeta.
Jag har rätt att vara älskad o älska.
Jag har rätt att vara omtyckt o behövd av vänner.
Jag har rätt att tycka om o behöva mina vänner.

Precis som alla andra!

Läst angående fosterdiagnostik:

RUTH NORDSTRÖM OM FOSTERDIAGNOSTIK

Publicerad: 2012-03-21 07:03, Uppdaterad: 2012-03-27 10:03
i NEWSMILL.

OM FÖRFATTAREN
Styrelseledamot, Ja till Livet och ordf för Swedish Human Rights Lawyers.

Citat:
Dubbelmoral i synen på Downs syndrom

Ordförande för PRIM: I ett samhälle där handikappade, sjuka eller barn med en extra kromosom inte värdesätts utan rensas bort, befinner vi oss på ett sluttande plan.

I Sverige har ungdomar med Downs syndrom från Glada Hudik-ensemblen tagit svenskarnas hjärtan med storm. När ensemblens låga löner uppmärksammades i höstas av SVT:s ”Uppdrag granskning”, blev protesterna stora och i går presenterades den glada nyheten att Glada Hudik-ensemblens löner nu höjs. Utöver detta får skådespelarna en pott för fortbildning och kompetensutveckling. Det är mycket glädjande att konstatera att kommuner inte har rätt att diskriminera skådespelare, bara för att de har en extra kromosom. Ändå är det omöjligt att blunda för att samhället medvetet satsar stora pengar för att möjliggöra att ofödda barn med Downs syndrom, inte skall födas.

Ett av de största problemen med fosterdiagnostik och den ökade utsorteringen av barn med Downs syndrom eller funktionshinder i Sverige är att staten erbjuder och nästintill rekommenderar det. Socialstyrelsen säger i skriften ”Fosterdiagnostik – Om att informera och stödja föräldrarna” från 1986 om fosterdiagnostik att ”om man avstår kan det kännas som om man hade sig själv att skylla om man sedan skulle få ett skadat barn. Kvinnan kan tycka att hon i så fall lagt en onödig börda på sig själv, familjen, samhället och barnet.”

Under de senaste åren har användningen av fostervattensprov och andra tester för att diagnostisera Downs syndrom ökat drastiskt. Den danska professorn och överläkaren Ann Tabor har vid flera tillfällen försvarat utsorteringen av barnen med Downs syndrom och anser att det är en framgång att det sista danska barnet med Downs syndrom kommer att födas omkring år 2030.

Det går inte att komma ifrån att det råder en dubbelmoral i vårt samhälle. Å ena sidan engagerar sig mängder av människor för Glada Hudik-ensemblen men å andra sidan råder bred konsensus när det gäller att abortera barn med Downs syndrom. En läkare avslöjade för ett tag sedan att 98 % av alla barn som får diagnosen eller den potentiella diagnosen Down´s syndrom, blir aborterade.

Vilket samhälle vill vi skapa? Vi lever i en värld där mänskligt liv degraderas varje dag. De nyttoetiska argumenten rättfärdiggör det genom devisen: ”Är du inte produktiv, frisk, nyttig eller önskad, är du inte värdefull.” Kan vi verkligen acceptera att denna människosyn får vara rådande när det gäller hur vi ser på och tar oss an de sjuka, de med en extra kromosom, de svaga och de ofödda i vårt samhälle?

I Danmark har man gått så långt att Sundhetsstyrelsen, den danska motsvarigheten till Socialstyrelsen, kallar det för ”kampen mot mongolismen” (Fosterdiagnostik och riskutvärdering 2003”). En annan professor vid Köpenhamns universitet, Lene Koch, säger att det är önskvärt att utsortera barn med funktionsnedsättningar och sjukdomar. Nyligen spreds världsnyheten om paret i Oregon, USA, som stämde ett sjukhus efter att de fått en dotter med Downs syndrom. Paret hade inte fått reda på diagnosen vid ultraljudsundersökningar och därför inte fått möjlighet att abortera barnet. Juryn var enig i domen som innebär att sjukhuset ska betala 2,9 miljoner dollar till flickans föräldrar. Vad händer den dag flickan förstår domens innebörd?

Vad är anledningarna till att använda högteknologi för att hitta ofödda bebisar med Down´s syndrom? Barn som spontant kan springa fram till en främmande människa, le och ge en stor kram eller en klapp på kinden. Borde inte personer med Downs syndrom istället ses som en tillgång i vårt hårda samhälle? Forskare vid barnsjukhuset i Boston presenterade nyligen en undersökning bland 2044 familjer med en familjemedlem som har Downs syndrom. Undersökningen visar att bland föräldrarna svarar 79 procent att deras syn på livet är mer positiv på grund av deras barn med Downs syndrom. Bland syskon, 12 år och äldre, uttrycker 97 procent stolthet över sin bror eller syster med Downs syndrom och 88 procent var övertygade om att de var bättre människor på grund av sina syskon med Downs syndrom. 99 procent av vuxna med Downs syndrom svarade att de var glada över sitt liv och 97 procent gillade sig själva.

Enligt Barnkonventionens artikel 6 erkänner de anslutna konventionsstaterna ”att varje barn har en inneboende rätt till livet”. Punkt 2 samma artikel slår fast att konventionsstaterna till det yttersta av sin förmåga skall säkerställa barnets överlevnad och utveckling. I efterlevnaden av konventionerna om mänskliga rättigheter krävs också positiva åtgärder för att skydda liv. Vad görs i Sverige för att förhindra utsorteringen av barn med handikapp eller Downs syndrom? I ett samhälle där handikappade, sjuka eller barn med en extra kromosom inte värdesätts utan rensas bort, befinner vi oss på ett sluttande plan.
Slut citat!