Arbetsrehab.skandalen 4!
Det ska inte vara lika med självmord att ge sig in i en arbetsrehab/arbetsträning.
Men det är inte roligt att besöka nära o kära som bor på Kommunens äldreboenden. Det triggar ångesten iom bristen på respekt o gehör för djur- rök-/damm- parfym-/irriterande doftfritt på dessa boenden. Kampen har varit fruktansvärt hård. I synnerhet vid flytten från Geriatrik till särskilt korttids/långtidsboende. Det ska inte vara modell överkörning med ångvält.
Det ska inte vara så att jag med min Polyvalenta Atopiska Allergi blir systematiskt utrökt utskälld utklöst o utparfymerad pga bristande till obefintliga o kunskaper i ämnet Allergi/Överkänslighet hos både rehab.konsulter föreståndare o arbetskamrater. Detta gäller både Komun o Landsting.
En mkt stor slentrian o brist på intresse hos rehab.konsulterna finns också. Vilket mkt väl kan bero på att Umeå Kommun, liksom andra Kommuner, inte betalar för hela rehab.paketet.
Jag kände o känner mig kastad på Dovamyra både som:
-vård- o omsorgstagare med A/Ö.
-vård- o omsorgstagare med anhörig med A/Ö.
-anställd med A/Ö.
-arbetssökande med A/Ö
-arb.tränande anställd med A/Ö.
-presumtiv vård-omsorgstagare med A/Ö.
-PRAO/PRYO/praktikant/ studerande med A/Ö.
-arb.marknadsplacerad med A/Ö.
-osv osv.
Detta orsakade då utmattning med tillhörande depression o ångest.
Numera så dyker depressionen/ångesten upp emellanåt o gör mig då tillfälligt ställd. Jag kommer relativt snabbt över detta genom tro kärlek o vänskap. Tankar som värmer stärker o lyfter upp mig. Särskilt viktigt är det på natten o min älskade skatt måste få sova. Trygg i sin vetskap om att jag gör mitt bästa för att må bra.
Det är svårt o tungt för mig att Michael är den enda som ställer upp till 100% på det som krävs för att min allergi/överkänslighet ska vara under god symtomkontroll.
Det står inte i mänsklig makt att göra mer än vad han gör. Det är ett underverk.
