Gerd Elise Lundsten

Histamin bildas framför allt i basofiler i vita blodkroppar, samt i granula i mastceller. Syntesen utgår från aminosyran histidin vilken dekarboxyleras av histidindekarboxylas (HDC) till histamin. Syntesen beror på tillgängligt histidin och reaktioner som leder till ökad HDC-aktivitet. Sådana reaktioner innefattar DNA-metylisering, oxidativ stress, förändrade hormonvärden med mera.

 

Sedan histamin insöndrats i blodet når det sina målceller dit de binder via histaminreceptorer. Receptorerna finns på cellytorna i målorganen, i centrala nervsystemet och i kroppsvävnader. Det finns åtminstone tre histaminreceptorer, vilka kallas H1, H2 och H3. En del histamin lagras i särskilda histaminblåsor.

 

Sedan histaminet förbrukats bryts det ner genom metylering till N-metylhistamin. Denna process kan blockeras, varmed histaminnivån ökar.

 

Tuber cinereum i hypotalamus, nära tredje ventrikeln, och locus coeruleus utgör en del av det histaminerga systemet i centrala nervsystemet. Där sker hormonaktiviteten i respons på bl.a. yttre och inre stress. Histaminet verkar också i bl.a. hypotalamus, amygdala, basala ganglierna och hippocampus.

 

Histaminet utsöndras kontinuerligt, men extra mycket vid vissa tillstånd, och endast i vaket tillstånd. Det agerar på många plan i kroppen och nervsystemet. Det påverkar immunförsvaret, mag-tarmsystemet, glatt muskulatur, glykoneogenes och som frisättare av signalsubstanser. I centrala nervsystemet påverkar histaminet vakenhet och nyfikenhet, samt inlärning, minne och dygnsrytm.

 

Histaminets effekt moduleras av vilken receptor som den binder till. H1 reglerar bl.a. genomsläppligheten i blodkärl, glatt muskulatur och hjärnans sockersyntes. H2 aktiveras i reaktion på adenylatcyklas, och utsöndrar magsyra, blockerar lymfocyternas funktioner, samt utövar effekt på glatt muskulatur. H3 reglerar frisättning av signalsubstanser.

 

Glatt muskulatur påverkas av histamin bland annat i form av kontraktion i andningsorganen. När H1 aktiveras orsakar histaminet svullnad av till exempel slemhinnor. Svullnaden ökar genomsläppligheten, varigenom vita blodkroppar lättare kan tränga in i vävnaden. Detta sker alltid och reglerar blodgenomströmningen, men i extra hög grad vid infektioner där det förhöjda histaminet ger upphov till flera av symtomen för inflammation. Vid allergier utsöndras histamin från mastcellerna, när mastcellerna reagerar på antigener. I det sammanhanget orsakar histamin rinnsnuva, hudutslag, svullnader, andnöd, med mera.

 

I nervsystemet påverkar histaminet flera psykologiska beteenden och neurosensoriska uttryck, som vaksamhet och huvudvärk. I den periakveduktala grå massan påverkar histaminet rädslereaktioner och smärtförnimmelser. Histamin i hypotalamus styr beteenden som har att göra med att äta och dricka, samt kroppstemperatur. I dess paraventrikulära samt supraoptiska kärnor deltar histamin i homeostas genom att påverka oxytocin och vasopressin.

 

GömInteraktioner

 

Histaminet i centrala nervsystemet interagerar med flera hormoner. Noradrenalin i locus coeruleus reglerar GABA, vilken i sin tur förstärker histaminet. Dopaminreceptorn D2 och serotonin exiterar också histamin. Om histaminet binder till H3 i substantia nigra hämmar det dock serotoninet och GABA.

GömHistamin som läkemedel

 

Histamin har under senare år prövats som läkemedel mot allvarliga cancersjukdomar, framförallt vid en form av blodcancer, akut myeloisk leukemi. Tillförsel av histamin ger upphov till stimulering av immunförsvaret så att kroppen effektivare kan eliminera canceromvandlade celler. Histamindihydroklorid (en syntetisk form av histamin med varunamnet Ceplene) godkändes i juli 2008 av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA som återfallsförebyggande behandling vid akut myeloisk leukemi inom Europeiska unionen.

GömHistamin i mat

 

Histamin finns naturligt i tonfisk på burk, makrill, skaldjur, surströmming, tomat, hallon, jordgubbar, rödvin, ostar som parmesan och mögelostar, korv/salami, nötter och choklad. Det är framför allt livsmedel som konserverats eller jästs som innehåller högre halter av histamin.[källa behövs]

 

v • d • r

Signalsubstanser

Aminosyror

Alanin · Aspartat · Cykloserin · DMG · GABA · Glutaminsyra · Glycin · Hypotaurin · Kynurensyra · NAAG · NMG · Serin · Taurin · TMG

Endokannabinoider

2-AG · 2-AGE · AEA · NADA · OAE · Oleamid  · PEA  · RVD-Hpα  · Hp

Gasotransmittorer

Kolmonoxid · Svavelväte · Kväveoxid · Kväveoxidul

Monoaminer

Dopamin · Adrenalin · Melatonin · Normelatonin · Noradrenalin · Serotonin (5-HT)

Puriner

Adenosin · ADP · AMP · ATP

Spåraminer

3-ITA · 5-MeO-DMT · Bufotenin · DMT · NMT · Oktopamin · Fenetylamin · Synefrin · Tyronamin · Tryptamin · Tyramin

Övriga

1,4-BD · Acetylkolin · GBL · GHB · Histamin

Se även Neuropeptider och Hormoner

 

GömKällor

 

MeSH

Encyclopædia Britannica

Helmut L. Haas et al, Histamine in the Nervous System, Physiol Rev July 2008 vol. 88 no. 3 1183-1241